För någon dag sedan så skulle jag göra en sak som jag var väldigt nervös och rädd för. Alla runt om mig var snälla. Ens vänner kan oftast alltid få en att må bättre, men alltid funkar det inte heller. När jag bara var några få minuter ifrån att möta min nervositet i vitögad så träffade jag en gammal gammal man gående mot mig. En främling. Han kollade på mig och log. Ett stort och vänligt leende... Alla i världen är inte en sådan person som ler åt främlingar dom möter. Oftast kollar dom ner i marken och låtsas inte om en eller så kollar dom på en med avsmak. Det gjorde inte han. Jag log självklart tillbaka. Något mer tacksamt leende än honom. All min nervositet försvann. NoBodyIsPerfect... Men det skadar aldrig och visa ett fint leende för en främling, man vet aldrig om dom behöver det eller inte...